Jörgen Boström
FÖRFATTAREN
Från släktforskning till historisk trilogi och författarskap
Att jag en dag skulle bli författare var inget jag hade planerat. Jag hade aldrig burit på någon särskild författardröm. Ändå kom ett mångårigt intresse för släktforskning att bli början på något helt nytt – en historisk trilogi och en passion för att skriva berättelser om människor och deras liv.
Jag föddes 1963 i Sollefteå, har mina rötter i Ramsele och Sel i Ångermanland och växte upp i Uppsala. I dag bor jag i Mölnlycke utanför Göteborg.
Nyfikenheten på människorna bakom namnen
Mitt intresse för släktforskning började för mer än 25 år sedan. Till en början handlade det om att söka efter namn, årtal, platser och släktband. Att försöka förstå varifrån jag kom och hur generationerna före mig hängde samman.
Men efter hand blev det allt mindre viktigt att komma så långt tillbaka i tiden som möjligt. I stället växte nyfikenheten på människorna bakom uppgifterna.
Vilka var de? Hur levde de? Vad drömde de om? Vad gjorde dem lyckliga, rädda eller förtvivlade? Och hur påverkades deras liv av den tid och det samhälle de föddes in i?
Jag fascinerades också av hur nära historien faktiskt ligger oss. På bara fyra eller fem generationer befinner vi oss mitt i 1800-talet. Människor som levde under helt andra förhållanden än vi gör i dag, men som samtidigt är en del av den kedja av generationer som leder fram till oss själva.
Kyrkböcker och historiska dokument kunde berätta när människor föddes, gifte sig, flyttade och dog. Men de berättade sällan något om hur det faktiskt var att leva deras liv.
Det var den berättelsen jag ville komma närmare.
När släktforskningen blev en roman
Så småningom växte tanken fram att försöka levandegöra några av dessa människor genom skönlitteraturen.
Jag började föreställa mig deras vardag. Samtalen kring köksbordet, arbetet på åkrarna och i skogarna, glädjen över ett nyfött barn eller oron inför en vinter när maten kanske inte skulle räcka.
Historiska händelser och verkliga livsöden fick bli utgångspunkten, men fantasin fick hjälpa mig att fylla de luckor som dokumenten lämnat efter sig.
Det var också här jag insåg skillnaden mellan att skriva historia och att skriva en historisk roman. Jag ville inte skriva faktaböcker eller släktkrönikor. Jag ville skapa levande berättelser där läsaren kunde komma människorna nära, följa deras liv och känna något för dem.
Men att tänka tanken på att skriva en roman är en sak. Att faktiskt sätta sig ner och börja skriva är något helt annat.
Att våga ta steget
Under större delen av mitt yrkesliv har jag arbetat med människor, ledarskap, utbildning och coachning. Jag har också ägnat mycket tid åt musiken, både som sångare och trubadur.
Att möta människor, lyssna, berätta och förmedla känslor har på olika sätt alltid varit en del av mitt liv.
Men att skriva en roman var något helt nytt.
Jag hade ingen tidigare erfarenhet av att skriva skönlitteratur och visste egentligen inte om jag skulle klara av det. Samtidigt har jag genom mitt arbete med ledarskap ofta uppmuntrat andra att våga utmana sig själva, pröva nya vägar och ta steg utanför det välbekanta.
Nu var det min egen tur.
Jag bestämde mig för att försöka. Inte för att jag visste vart det skulle leda, utan för att jag var nyfiken på om berättelsen faktiskt gick att skriva.
Och när jag väl hade börjat hände något. Människorna jag skrev om blev alltmer levande. De fick personligheter, relationer, drömmar och egna viljor. Ibland kändes det nästan som om karaktärerna själva tog över och ledde berättelsen vidare.
Det som från början var ett försök växte till ett allt större skrivprojekt.
Från en berättelse till en historisk trilogi
Efter hand stod det klart att berättelsen var större än en enda roman. Den sträckte sig över flera generationer och genom en tid då Sverige genomgick enorma förändringar.
Så växte Ångermanlandsserien fram – tre historiska romaner som tillsammans skildrar människors liv från slutet av 1700-talet till mitten av 1900-talet.
Den 1 oktober 2025, vid 62 års ålder, debuterade jag som författare med Marken under oss. Att hålla den färdiga boken i handen och veta att andra människor nu skulle få ta del av berättelsen var en alldeles speciell känsla.
Mottagandet blev dessutom långt över mina förväntningar. Läsarnas kommentarer, recensioner och personliga berättelser har betytt oerhört mycket och gett mig både glädje och inspiration att fortsätta.
Den 1 oktober 2026 kom uppföljaren, Skogen omkring oss, där berättelsen fortsätter genom nästa generation.
Nu arbetar jag med den tredje och avslutande delen, Älven framför oss, som planeras att ges ut hösten 2027.
Det som började med några namn i gamla kyrkböcker har alltså vuxit till en historisk trilogi som omfattar närmare 170 år.
Människorna är alltid viktigast
Även om mina romaner utspelar sig i historiska miljöer är det inte i första hand de stora historiska händelserna jag vill berätta om.
Det är människorna som levde mitt i dem.
De som arbetade, älskade, sörjde, kämpade och försökte skapa sig ett så bra liv som möjligt utifrån de förutsättningar de hade.
Jag lägger stor vikt vid historisk research och att förstå den tid jag skriver om. Men lika viktigt är att ge berättelserna liv genom fantasi, närvaro och trovärdiga karaktärer.
Ofta är det de små ögonblicken som intresserar mig mest. Ett samtal, en blick, ett svårt beslut eller en till synes obetydlig händelse som förändrar en människas liv.
För mig är det där historien kommer nära.
Ett författarskap som fortsätter
När jag började skriva hade jag ingen aning om att det skulle bli tre romaner. Än mindre att skrivandet skulle få en så stor plats i mitt liv.
Men någonstans på vägen upptäckte jag något som jag inte visste att jag hade inom mig – en stark lust att skapa berättelser.
Och den lusten har bara vuxit.
Även om Ångermanlandsserien avslutas med Älven framför oss kommer mitt historiska berättande att fortsätta. Jag har redan nya spännande romanprojekt i tankarna, där jag vill ta med läsarna ännu längre tillbaka i historien och utforska andra människor, miljöer och livsöden.
Sverige är fullt av berättelser som väntar på att upptäckas och levandegöras.
Kanske är det också en av de viktigaste insikterna från min egen resa. Att det aldrig är för sent att upptäcka en ny passion, våga pröva något nytt eller ge sig själv möjligheten att utvecklas i en helt annan riktning än man tidigare hade tänkt sig.
För mig började det med släktforskning och en nyfikenhet på människor som levde före oss.
I dag är det ett författarskap.
Och jag känner att jag bara har börjat.
Tack för att du har hittat hit och vill följa med på resan.
Jörgen Boström
Författare